Dumpad 534 m

Författare: Per Brinkemo

2004

När Ahmed var i Etiopien och väntade på att den svenska regeringen skulle agera så att han kunde komma hem stod det om Ahmed i den svenska median så att folk blev medvetna om hans situation. Detta gjorde så att folk började ringa och prata med honom. De gav han stöd genom samtal och gåvor som pengar och kläder. Ahmed kom tillslut hem till Sverige efter lång väntan och på flygplatsen var alla hans kompisar och lärare. Alla de sakerna är positiva i boken.

Att Ahmeds föräldrar dumpar han i Somalia, att de ljuger för honom, att de ljuger för polisen i Norge är negativt. När Ahmed ljuger i Norge, för personer i Sverige som undrar hur han har det för att kanske kunna hjälpa honom är negativt.

Föräldrarna bestämmer att de ska låtsas vara flyktingar som kommer till Norge för att få pengar och för att undslippa den svenska socialen. För att de ska lyckas får de inte prata svenska eller på något sätt avslöja att de bor i Sverige. När jag läste om den scenen tänkte jag bara på Ahmed - avslöja dem! Ifall Ahmed hade gjort det hade hans föräldrar blivit väldigt sura och säkert straffat honom hårt, men då hade han kunnat prata med socialen så att han hade kunnat bo i ett fosterhem. Under hela den tiden kände jag mig väldigt irriterad över att han inte gjorde som jag ville och önskade att jag hade haft möjligheten att hoppa in i boken och berätta hur det låg till. Men tyvärr kunde jag inte göra det...

Ahmed är lika ensam som en blomma i Antarktis.

Uppfostran i Somalia och Sverige är väldigt olika. I Somalia är det vanligt att man slår sina barn ifall de inte lyssnar eller när de har gjort något fel, i Sverige är det förbjudet. Anledningen till det kan vara olika religioner. Det är vanligt att vara ateist i Sverige eller att inte vara så strängt troende, men Ahmeds föräldrar är båda troende muslimer det kan göra dem lite strängare då det finns hårda lagar inom islam.